Det lärs ut, det jublas och det hyllas. Att allt ska utföras utifrån en lista. Eller flera gärna. Och det är kanske rätt tillvägagångssätt om du är en hålkortsmaskin eller en dator på 1980-talet. Men kanske inte om du är människa. Låt oss öppna dörren till ett list-löst liv.
Jag hade lärt mig spela musik tillsammans med andra. Det var tre hippierockare som lärt ut en metod där man satte en stor lapp på väggen med ackord och vilken ordning allt skulle vara. intro-vers-refräng-vers-refräng-stick-refräng-refräng. Och så tittade man och spelade.
Jag trodde det var det rätta. Jag skaffade papper och tejp och skrev med tydliga versaler i spritpennedoft.
Men så var det en ny musiker som skulle vara med. Han sa bara. “Nja, bättre att vi musicerar, spelar tillsammans, hittar varann, hittar musiken”. Det lät fånigt, naivt, meningslöst, tyckte jag först. Men vi testade och jag förstod. Att gå upp i musiken var ju en grej. Att spela, känna, uppleva.
Detta visade sig givetvis vara en metafor för resten av livet också.
Om man bygger upp hela sitt liv efter checklistor blir man aningen fast. Att bocka av saker på listan blir livet – istället för själva innehållet, allt det roliga.
Sen förstår jag att det kan vara bra att ha listor i vissa sammanhang för att inte glömma nåt avgörande. Jag sätter ibland upp listor på ytterdörren om olika barnattiraljer som ska med när man ska på semester exempelvis, för i stressen att komma iväg missar man att tänka på de bredda smörgåsarna i kylen som ju ligger utanför en normal avresetanke. Och sen förstår jag att det också handlar om att ha ryggen fri i ansvarssituationer. “Vi följde checklistorna precis som vi skulle, men värmeverket verkar ändå ha exploderat.”
Så det efterfrågas listor. “Kan vi inte få en lathund?”. "Kan du inte skriva en lista på vad man ska göra när man skapar en webbplats?”. “Gör bara en lista över det som ska göras!”.
Men människans kreativa förmåga underskattas ju då. Och vår komplexa hjärna. Vi som människor kan ju tänka ut saker och göra det omfattande och fantastiskt. Vi är dessutom väldigt bra på att anpassa oss efter olika förutsättningar.
När utbildningar handlar om att visa upp olika listor ska man dra öronen åt sig. Det är ett grunt sätt att se på saker. Ett sätt att försöka generalisera alltför mycket och göra det platt och tråkigt. Man kan också kolla av hur ofta “lista” nämns när man startar ett projekt – mer än en gång i minuten innebär fara att det fokuseras på listor istället för projektet.
Så istället för att älska listor, låt oss älska att leva.
Foto: Kelly Sikkema på Unsplash.