KRÖNIKA: Håll inte avstånd
Foto: Ola Nilsson.
De är lite nötta, “håll avståndet”-lapparna. Men de finns kvar. Nu är det dags att sätta fokus på att komma nära varann igen. Det är ju det som är det roliga och intressanta med att vara människa.
Det finns kvar problem med covid-19, det vet jag. En del länder brottas vidare med sjukdomen och det finns de som behöver läkarvård även i Sverige fortsatt.
Men samtidigt – det är inte längre ansett som en samhällsfarlig sjukdom. Och restriktionerna är borta sen den 9 februari, de flesta har vaccinertas flertalet gånger och vi kan leva som vanligt igen. Vilket vi till stor del också gör.
Men, det som jag var orolig för, ja, det verkar samtidigt hända. “Håll avstånd”-ivrarna fortsätter. “Bäst att vara på säkra sidan”-människorna fortsätter vädra morgonluft.
Foto: Ola Nilsson.
Man ser det i affärerna. Lapparna om att man ska stå 1,5 eller 2 meter ifrån varann sitter kvar både här och där. Och man får inte den där kramen av vissa när man ses igen, man får händerna i fickan och en liten nickning. Som om det är det bästa sättet att hälsa, egentligen.
Detta måste motverkas. Att människor kommer varann nära – pratar, håller om varann, utbyter idéer och allt möjligt – det är ju det som tar oss framåt, som gör det roligt och utvecklande att vara människa.
Ska vi sitta var för sig och vara “säkra” blir ju allt oerhört tråkigt. Det blir som rasistidealet, sitta själv på varsin planet utan risk för störningsmoment eller att gener kan blandas.
Det blir som bacillskräcks-människorna fick igenom sina decennielånga önskningar om att alla ska hållas åtskilda och mest ägna sig åt att tvätta händerna.
Det går jag inte med på. Vi måste agera. Ut och dra ner klistermärken om avstånd. Krama folk, hångla vid samtycke, kör, bara kör! Vi måste komma närmare varann. För att förstå varann. Det enda vi ska hålla avstånd från är tristessen, låt oss närma oss lyckan.