KRÖNIKA: Det finns de som aldrig missat ett flyg
En del skryter om att de aldrig missat ett flyg. Eller tåg för den delen. Jag har missat ett antal. Om man inte missat åtminstone några avgångar tror jag man har alltför stora marginaler i sitt liv. Man missar en massa kvalitetsliv genom att stå och glo på en klocka i en vänthall.
Jag borde såklart gått hem i tid. Men det var hårdrockskaraoke och vi hade besök från Norge och allt var så roligt. Så jag stannade länge, men ställde 6 olika alarm för att säkert komma upp i tid för att flyga till fotbolls-EM. Emellertid råkade jag lägga telefonen med alarmen under kudden. Jag vaknade 25 minuter innan flyget skulle avgå. Missade det med hästlängder. Köpte en ny biljett på en avgång bara några timmar senare, kom fram till det viktigaste på resan, matchen.
En annan flygmiss var efter min mormors begravning. Vi satt och pratade om fina minnen och åt jordnötter och jag glömde bort tiden, fokuserade inte riktigt på vägsträckan som var till flygplatsen utan när vi väl åkte dit var det i princip kört. Flyget flög iväg utan mig. Jag hade satsat för mycket på umgänget och för lite på avgångstiden.
Och det här är utomjordiskt för de moraliserande komma i tid till inchecksgalningarna. De himlar med ögonen, tappar hakan, kan inte förstå att det kan hända. Inte bara en, utan två, ja, fan, kanske tre gånger. “Ola, han har missat många flyg!”. “Helt sjukt!”.
Att jag uppenbarligen retar mig på detta moraliserande kring att inte missa reseavgångar är väl för att präktigheten liksom inte vet några gränser när det kommer till detta. Jag har svårt med präktighet överlag så här blir det helt horribelt. Man betraktas som helt värdelös som människa. Dessa moraliska mallgrodor som kräver att de minsann aldrig gjort och ”aaaaaaldrig” skulle göra så. De har minsann inte slösat med pengar eller gjort nåt som kan beskyllas vara klantigt alls, verkar det som.
Det är ju egentligen att man har olika prioriteringar. Tråkiga eller roliga, skulle jag säga. Våga ha mindre marginaler och ha fler roliga minuter totalt i livet.
Å andra sidan är jag aldrig sen till ett kalas eller en fest. Eller så här, är jag det så är det med flit för att komma när det börjat och för att slippa den inledande stelheten. Och det är kanske skillnad på att komma i tid till träffar med människor och att komma i alltför god tid till en stängd tåg-dörr.
PS. Första flyghistorien är inte heller helt perfekt. Jag missade en utflykt på resmålet vi hade planerat som jag aldrig kommer kunna åka på igen på grund av att jag kommer några timmar sent. Men, ni fattar grejen.
Foto: Andy Beales på Unsplash.
Och: har ni sett mitt och Matildas nya kulturinitiativ? Knö Kultur – med första event 29 november i Stockholm, med Bianca Kronlöf, PRESSMEDDELANDE här och biljetter här.
Foto: Thron Ullberg.