KRÖNIKA: De som spelar på sport gillar inte sport på riktigt
Foto av Thomas Serer och rupixen.com på Unsplash.
Jag gillar att titta på sport på tv. Men varje gång jag gör det håller jag på att drunkna i all reklam för att jag ska satsa pengar. Jag som bara vill kolla på sport, det ger mig en totalupplevelse. De som bettar på sport gillar inte sport fullt ut på riktigt.
Jag sa just precis så. Första dagen på mitt nya jobb när jag började på Sportbladet på Aftonbladet en gång. “De som spelar på sport gillar inte sport på riktigt”.
Sen blev det en ganska frostig tid där på redaktionen, jag vill inte säga att det är därför jag inte blev kvar, men det bidrog inte till motsatsen i alla fall. Väldigt, väldigt många av dem som jobbade där höll på med spelande och bettande på sport. De var till och med organiserade i små lag och gjorde det där.
Men jag står fast vid mitt uttalande. Om man verkligen gillar sport behöver man inget annat. Det är för mig en stor, skön upplevelse att exempelvis se på en fotbollsmatch. Jag ser det vackra och det smarta, jag upplever kämpandet och energin. Jag uppfylls av det. Att försöka vinna några korvören samtidigt är för mig helt ointressant.
Möjligen om jag inte var intresserad av sporten och satt med för att vara social, då kanske det kunde fungera som förströelse. Men då finns det väl andra saker med mer mening, tänker jag.
Och så här, en annan kulturyttring: om jag går på konsert – skulle jag betta på vilka låtar som ingår i kvällens set? Vilka gitarrer som kommer användas? Tror inte det. Jag skulle hellre fokusera på konserten, känslorna, upplevelsen.
Men så fort det handlar om sport ska det spelas. Mikael Persbrandt dyker upp innan, under och efter matcherna med sin mörka härliga röst och berättar om att jag har möjligheten att spela och satsa. Miljarder av möjligheter av det största, det bästa, det vansinnigt spännande.
Men det är ju just det. Det är ett syftningsfel. Det är ju själva sporten som är spännande. Inte 1,3 gånger pengarna på ett kryss. Eller 7,4 gånger för Zlatan som nästa inkastare.
Det handlar om mycket pengar, det fattar jag. Att det dessutom handlar mycket om spelmissbruk och tragedi också, det känner jag tillika till. Vidare förstår jag att det är problematiskt långt gånget – om Svenska Spel skulle upphöra skulle en stor del av den svenska idrotten få pengabekymmer, eftersom en del av överskottet går till föreningslivet. Detta får en annan text handla mer om.
För kärnan här är: jag vill titta på sport, inte spela på sport. Om man verkligen gillar sport så är det ett störande moment att spela på sporten samtidigt. Så är det oavsett vad Sportbladets medarbetare och Persbrandt tror.